Söndagen den 22 september gjorde jag och min gode vän Rikard Willerius ett besök i Färnebofjärdens nationalpark. Parken ligger verkligen på länsgränserna. Den breder ut sig över fyra län – Gävleborg, Uppland, Dalarna och Västmanland. Det finns två nationalparker i Gävleborgs län och tidigare detta år besökte jag den andra – Hamra nationalpark. Parken är stor så vi hann inte utforska den utan gjorde avstickare till Ingbo kvarn, Stormossen, Skekarsbo och Östa stränder. Vi började emellertid i Gysinge i naturrummet och huvudentrén på Mattön.
Naturrummet i Färnebofjärdens nationalpark
Gammalt brofäste i Dalälven
En promenad längs 4-kilometersslingan på Mattön var perfekt uppvärmning inför dagen.
Vi tog en liten avstickare till Ingbo kvarn.
Utsiktstornet i Skekarsbo var inget att ha om man lider av höjdskräck. Vi pallrade oss upp i alla fall och fick lön för mödan.
Utsikt från tornet på Skekarsboberget
Stormossens fågeltorn var inte lika högt och resultatlöst denna gång. Fåglarna lyste med sin frånvaro.
Det var verkligen en upplevelse att promenera efter sandstränderna i Östa. Vilket badställe det måste vara på sommaren! Det kändes lite för kallt för att prova naturistbadstranden. Å andra sidan hade det nog känts för varmt i annat fall.
Dagen avslutades med en fika på caféet i naturrummet. En trevlig dag var till ända och det var dags att åka hem.
Det skulle bli en helg i Orsa finnmark, 7-9 juni, med två övernattningar i Fiskarstugan, en av Orsa besparingsskogs fina stugor. Orsa finnmark är ödemarken, som ligger i Dalarnas landskap, men i Gävleborgs län. Stugan ligger i Noppikoski, som är Orsa finnmarks sydliga utpost. På lördagsmorgonen bar det iväg mot det första utflyktsmålet, Hamra nationalpark. Parken invigdes första gången 1909, men var egentligen alldeles för liten för att vara nationalpark. Det fanns två vägar att gå, antingen skulle man omvandla parken till naturreservat eller utvidga den rejält. Man valde det senare alternativet och 2011 återinvigdes parken utvidgad från 28 hektar till 1 383. Flera tidigare domänreservat hade införlivats bl.a. Svartågrenens domänreservat.
Fiskarstugan i NoppikoskiFina vyer på väg till Hamra nationalpark
Vi hade planerat innan vilka vandringsslingor vi skulle gå och vi valde bort den långa Hamraleden, som korsar hela parken och tar cirka sex timmar att gå. Vi hade andra planer för eftermiddagen så därför fick det bli Urskogsslingan 3 km och korta Svartåslingan 1 km. Vi började med Urskogsslingan, som delvis är handikappanpassad. Första delen fram till utsiktsplatsen vid Svansjön består av en ganska bred trätrottoar. Därefter vidtar den ursprungliga stigen in i urskogen.
Urskogsslingan 3 blir bra.Den gamla, fantasifulla entrén är flyttad och markerar nu slutet på Urskogsslingan.På väg till Svansjön via SvansjömyranInformation om växt- och djurliv finns lite här och där.Utsikt över Svansjön
Stigarna i parken är tydligt markerade. Tallskogen är olikåldrig och gles på många ställen. Flera träd är döda eller döende, men står fortfarande.
Den gamla tallskogen, gles och luckigTydlig markering av stigenStubbrostnavlingBlodtickaSotäggMed lite fantasi ser man en gubbe, som lipar.
Nationalparken är känd för sin oerhört artrika skalbaggsfauna. Över 450 arter har påträffats här. Vissa skalbaggar älskar gamla solbelysta tallågor och andra föredrar nyligen död tallved. Det finns gott om båda sorterna här i parken.
Ett eldorado för skalbaggarnaGrova tallågor ligger utspridda överallt.
En del av skogen har brunnit och det finns fortfarande spår av det i form av brandljud.
Brandljud
Större delen av skogen längs Urskogsslingan ser ut som bilderna ovan, gles och luckig tallskog, men det finns även frodigare partier med en del gammal gran.
Frodigt parti med lövskog och granSälg draperad med lunglav.
Nu var det 500 meter kvar till parkeringen och en hägrande kaffekopp.
Rundan är snart överstökad och Annica och Bricken ökar takten.Slingan avslutas med att man går igenom den gamla entrén.Äntligen fika innan det var dags för etapp två och Svartåslingan.Svartågrenen
Svartån är ett opåverkat vattendrag och Svartågrenen med Urbergsbassängen en sevärdhet. Svartågrenens domänreservat inrättades 1961 och 1996 omvandlades domänreservatet till naturreservat och Länsstyrelsen tog över ansvaret. 2011 införlivades reservatet i nationalparken.
Innan vi började gå längs Svartån räddade vi en vanlig padda från trafikdöden.
Första delen av slingan, längs med norra delen av åbrinken, liknar en ås.
Urbergsbassängen
Urbergsbassängen är den djupaste delen av Svartån och miljön är väldigt vacker när man står på träbron och tittar ut.
Stora vattenspeglarTräbron vid UrbergsbassängenBrant nordsida längs ån
Återtåget är betydligt besvärligare, eftersom stigen på södra sidan ån bjuder på en del klätterstrapatser.
Plötsligt blev vi tvungna att klättra.
Utflykten till Hamra nationalpark var över för denna gång. Stora delar av parken blev outforskade, men vi var nöjda med våra promenader. Nu var det dags att fika igen, men eftersom det inte är långt till Fågelsjö gammelgård och Café bortom åa så valde vi att fika där istället för i skogen.
