Natur i Gävleborg

Etikett: Slaguggla

  • Fuskåsskogen

    Fredagen den 10 maj 2019 och jag var kompledig fram till 15.00 så vad kunde väl passa bättre än en skogsutflykt. Den här gången bar det i väg till kyrkans skogar kring Fuskåsberget. Svenska kyrkan har egna så kallade kyrkreservat och Fuskåsskogen är ett av dem. Jag tog gamla E4:an norrut från Söderhamn, svängde vänster mot Nianfors och sedan höger mot Blacksåsvallen. Strax efter Fuskåssjön ligger reservatet direkt höger om vägen. Det finns ingen parkering, men det går bra att ställa sig på sidan i trevägskorsningen. Det som utmärker Fuskåsskogen är mängden riktigt gamla och grova tallar. Skogen är full av tallöverståndare på över 250 år. I västra kanten alldeles vid trevägskorsningen finns en körväg, som är en lämplig ingång till reservatet. Jag gick körvägen 100 meter för att därefter vika österut och korsa reservatet. Det är relativt lätt att gå genom skogen.

    Körvägen är porten in i reservatet.
    Blåsipporna blommade längs körvägen.
    Det går att parkera lite på sidan i trevägskorsningen.
    • Skogen är full av grova tallar
      250 – 350 år.

    I skogen finns både rådjur och smådjur. Här är ett par smådjur.

    Sorgmantel
    Rödmyra

    Dagen bjöd inte på några fåglar, men här finns flera arter hackspettar och slaguggla. Här är några bilder jag tagit i reservatet vid tidigare tillfällen.

    • Slaguggla
    Större hackspett och tretåig hackspett
    Större hackspett och tretåig hackspett på väg in.
    Tretåig hackspett

    En del av jättefurorna har fallit och grov tallved är en bristvara i dagens skogar.

    • En del av jättefurorna har fallit.
    • Violtagging
    • Granlav

    När tallarna uppnått en aktningsvärd ålder blir de spärrgreniga. De grova, slingrande grenarna krävs för att kunna bära tunga rovfågelbon.

    Då var Fuskåsskogen avklarad. Nu var det dags att åka tillbaka 1 km. och titta på älggropar och ännu mer gammeltallar, men först ett litet besök nere vid Fuskåssjön. Kanske gick det att fika där.

    Utsikt över Fuskåssjön.
    Knipa i Fuskåssjön.

    Det fanns inget bra fikaställe nere vid sjön och inte lät det lockande att fika i en älggrop. Våra skogar är fulla med avtryck från förr och många skogsarkeologer roar sig med detta. Det är kolbottnar, boplatser, rester efter skogskojor och kanske älggropar. På andra sidan Fuskåssjön finns det älggropar. Den grymma jaktmetoden förbjöds 1864-65.

    Älggrop

    Vid närmare eftertanke såg det inte så mysigt ut att sitta nere i en älggrop och fika. Kanske man kunde leta upp någon av de 350-åriga tallarna och luta sig emot.

    Den här bjässen fick agera ryggstöd när det var dags för dagens första kaffe och ägg.
    350 år och strävar fortfarande uppåt.

    När man varit nere i älggrop så behöver man en utsikt, som motvikt, och därför var det nu dags att ta sig uppför Fuskåsberget. Strax söder om Fuskåssjön svänger man vänster och åker tillbaka västerut efter en skogsbilväg, som leder upp till berget. Vägen är skyltad ”Fuskåsberget”. Trots att vägen är streckmarkerad på kartan så är den riktigt fin och lätt att åka. Cirka 1 kilometer innan toppen går vägen rakt genom en ganska stor nyckelbiotop.

    Den röda ytan strax innan Fuskåsbergets topp är en fin nyckelbiotop bestående av en mycket gammal hällmarkstallskog.

    Träden är förvånansvärt grova för att växa på så mager mark, vilket tyder på att de är riktigt gamla.

    • Flyghål från vedlevande skalbagge.

    Det finns gott om död, solbelyst tallved, vilket gynnar många skalbaggar.

    Kaffesuget satte nu in igen och det var dags att uppsöka utsiktspunkten. Den östra toppen ligger på ungefär 275 meter.

    Skylten står strax innan vändplanen. Lämpligast är att ställa bilen vid vändplanen och gå 250 meter tillbaka.

    Från skylten går en blåmarkerad stig upp till den östra toppen. Det är en behaglig liten promenad. Den mesta klättringen har bilen gjort.

    Kullen strax innan toppen.

    Uppe på toppen är utsikten milsvid och man kan se havet och Iggesundsfabriken. Här finns naturligtvis också en fikabänk.

    Fika med utsikt.

    Inget fika kvar och det var dags att åka hem om jag skulle hinna till jobbet kl. 15. Inga speciella djurupplevelser, men en skön dag.

    Läs mer om Fuskåsskogen här:

    https://www.svenskakyrkan.se/uppsalastift/fuskasskogen

    Läs mer om nyckelbiotopen på Fuskåsberget här:

    https://www.skogsstyrelsen.se/skogens-parlor/Nyckelbiotop/?objektid=3407495

  • Långbro naturreservat

    Dagens utflykt, söndagen den 5 maj 2019, gick till Långbro naturreservat. Reservatet ligger precis på kommungränsen mellan Söderhamn och Hudiksvall och den norra delen var tidigare ett domänreservat , som hette Åtjärnsskogen. Det går att nå reservatet från tre håll, söderifrån via Stärte i Trönö och Långbrosbodarna, norrifrån via Boda bruk och österifrån via Bölan/Lindefallet och Åtjärnarna. Säkraste och trevligaste vägen är den österifrån via Bölan/Lindefallet. Norrifrån via Boda bruk är vägen oftast bommad och även vid den södra vägen uppe vid Långbrosbodarna finns en vägbom. Det slipper man när man kommer österifrån. Då kommer man istället till den mycket trevliga Åtjärnsstugan, som är en perfekt utgångspunkt för att ge sig in i reservatet. Stugan sköts av Bölans hembygdsförening och är tillgänglig för allmänheten att rasta vid.

    Åtjärnsstugan
    Åtjärnsstugan
    Vägen in till Åtjärnsstugan
    Åtjärnen
    Fikabord med tillhörande totempåle.

    Så här ser det ut om man försöker åka vägen norrifrån via Boda.

    Jag började att gå stigen, som går från Åtjärnsstugan,via en kraftledningsgata, till den norra ingången till reservatet.

    Stigen under kraftledningsgatan.
    Stigen mynnar ut till vägen, som leder in i den norra infarten till reservatet.

    Från den norra entrén leder en stig rakt genom den norra delen av reservatet. Den går genom en blandskog med ungefär lika stor fördelning av tall, gran och lövskog. Här och där står mycket grova tallar, så kallade överståndare. Efter ett tag kommer man till ett område med hällmarkstallskog och till slut mynnar stigen ut vid vändplanen till vägen, som kommer från Sterte/Långbrosbodarna. Nu har jag med andra ord redan varit vid vändplanerna till de tre vägar, som leder till reservatet.

    Gammal, mossövervuxen låga i blandskogen.
    Stigen är tydlig, gulmarkerad och lockar besökaren allt djupare in i skogen.
    Skogen försöker lura mig att vika av till vänster, men jag låter mig inte luras.
    Riktigt grov tallöverståndare. Ryggsäcken ger en föreställning om grovleken.
    Talltickan växer på rötskadade tallar.
    Strax innan hygget övergår blandskogen till hällmark.

    När jag kommer fram till vändplanen och hygget är det dags för första fikapausen. Vi pratar om ägg och svart kaffe. Jag sätter mig på en lämplig stubbe och tittar ut över hygget. Just nu verkar skogen vara utan liv. Ingenting syns eller hörs.

    Här börjar stigen om man kommer från Sterte/Långbrosbodarna.
    Ägg och kaffe på en stubbe med utsikt över hygget och tre sparade storaspar.

    Nu när energidepåerna blivit påfyllda var det dags att gå rakt genom reservatet ner till Långbrosbodsjön. Om man inte har ett inbyggt lokalsinne, och det har inte jag, kan det kännas lite otäckt att ge sig ut i obanad terräng. Då kan det kännas skönt med appen lokalsinne, som visar precis var du är på kartan i form av en röd prick. Ett annat knep kan vara det jag tog till nu. Jag följde helt enkelt bäcken ända ner till sjön. Ganska snart övergår blandskogen till en skog med mycket stort lövinslag. Här finns grova aspar och björkar i skogen längs med bäcken.

    Död och levande lövskog kantar bäcken.
    Det ser ut som någon har målat med vitfärg på asparna, men det är blemlav.
    Två riktigt gamla björkar – tvillingar.
    Är det spillkråkan, som rotat i myrstacken?

    Halvvägs ner mot sjön går bäcken genom en myr och verkar vara i det närmaste uttorkad. Det är bara en synvilla för när man närmar sig sjön forsar vattnet fram igen. Här nere sista biten ner mot sjön är naturen trolsk och helt fantastisk. Naturligt öppna ytor, grova träd och grönska om vartannat.

    Bäcken går genom en myr några hundra meter.
    Fina miljöer vid bäcken helt nära sjön.
    Fnöskticka på björk.

    Väl framme vid sjön så gick jag österut längs strandkanten. Till slut kom jag till ett lämpligt ställe för dagens andra fikapaus. På andra sidan sjön ser man Långbrosbodarnas fädbodvall.

    Långbrosbodarna i kanten av Långbrosbodsjön.

    Det började bli sen eftermiddag och dags att tänka på refrängen så jag samlade ihop mig och gick tillbaka längs bäcken. Framme vid Åtjärnsstugan var det dags för tredje och sista kaffepausen. Det hade varit en härlig dag, men djuren och fåglarna hade lyst med sin frånvaro. Vad jag inte visste då var att det snart skulle bli helt annorlunda. När jag senaste var här, i maj 2017, så såg jag en slaguggla, som jag tog några riktigt suddiga bilder på.

    Lite svart kaffe och ett ägg kvar.
    Hej då Åtjärnsstugan för den här gången.
    För två år sedan såg jag den här slagugglan i reservatet, men skärpan hamnade någon helt annanstans.
    Varför är du alltid sist med att byta till sommardäck brukar vissa fråga. Här är förklaringen. Det ligger kvar snö i höga lägen ända till mitten av maj.

    Dagen var till ända, matsäcken uppäten, bilen packad och jag kände mig trött om jag ska vara ärlig. Jag har alltid kameran med teleobjektivet monterat bredvid mig på passagerarsätet. Jag hinner åka ungefär två kilometer så kommer helt plötsligt dagens höjdpunkt. En björn står cirka femtio meter framför mig på vägen. Jag ställer bilen tvärs över vägen, lägger upp kameran på det nedvevade bilfönstret och hinner få iväg några bilder. Vilken avslutning på dagen!

    Här kan du läsa mer om Långbro naturreservat på Länsstyrelsen Gävleborgs hemsida:

    https://www.lansstyrelsen.se/gavleborg/besok-och-upptack/naturreservat/langbro.html

    Långbro är också ett så kallat Natura 2000-område, vilket innebär att det ingår i EU:s nätverk av skyddade naturområden. Här kommer en länk till bevarandeplanen för Natura 2000-området Långbro:

    https://www.lansstyrelsen.se/download/18.276e13411636c95dd936fda/1526986176333/langbro-se0630168-2016.pdf